Jag känner att jag är i en sådan situation idag då jag under mellandagarna hoppat in för en som tagit semester och gör lite administrativt jobb. Innan julen fick jag lite upplärning och förklaring vad det var jag skulle göra och enligt honom skulle jag inte hinna bli klar för det var så mycket, men jag skulle göra mitt bästa. Jag skulle även få hjälp av två andra som skulle finnas på plats om jag stötte på problem. Så när jag började nu efter julen och stötte på mitt första problem så ringer jag till först den ena, sen den andra och båda är på semester...jaha?
Så jag fick lägga ned halva gårdagen på att lösa mina problem själv och tillslut så knäckte jag koden och kunde börja arbeta på riktigt. Nu sitter jag här på jobbet och har löst alla problem, gjort klart alla uppgifter trots att det var så många och undrar om jag kanske skulle kunna få gå hem. Nej men det går ju inte för då får jag inte betalt för den tiden jag är hemma. Däremot får jag lön om jag stannar kvar här på jobbet och kollar min mail, läser lite nyheter, uppdaterar min blogg och går runt och pratar med alla andra som försöker jobba. Hur smart är det? Är jag effektiv nog att jag klarar av att göra klart uppgifterna tidigare än väntat så borde det ju snarare belönas än någonting annat.
Det är lite smått sjukt hur delar av dagens samhälle är uppbyggt med timlön istället för att få betalt när jobbet är klart. Det är så i vissa arbetsgrupper och jag eftersöker mer sånt istället för att få betalt för att sitta och glo in i väggen utan arbetsuppgifter eller medvetet göra arbetet extra långsamt då det ändå inte tjänar någonting till att göra det fort, då får man ju bara mer att göra om man bli påkommen.
Det här skrev jag på jobbet i min frustration men la inte upp det så jag gör det nu när dagen är slut. Vad som hände var att jag ändå fick en trevlig dag men ganska roliga händelser som absolut inte var produktiva men kanske bra för arbetsmoralen, kanske.
/Henrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar