Fantasivärld

Jag satt som så ofta tidigare och tittade på siffror i min budget och lekte runt lite hit och dit. Det kan kanske ses som lite slöseri med tid men det håller mig fokuserad och ger bra idéer lite då och då. Jag kom och tänkte på bostadskostnaderna vi har, det är den ensamt största utgiften och består av 35-40 % av våra utgifter. Jag har ingen aning om det är lågt eller högt men för mig är den utgiften ett stort sänke.

Så då börjar ju min hjärna automatiskt försöka sänka eller radera denna kostnad där den ena idén är mer långsökt och ogörlig än den andra.Nu får ni lägga bort rim och reson och kasta ut allt vad ni vet är troligt ur era huvuden och följa med i detta scenario:

Skulle jag lyckas komma på en lösning där vi inte betalar för vårt uppehälle utan vi bor i tält ute skogen eller något annat roligt alternativ så skulle vi alltså kunna sälja lägenheten och bli av med hyran.Vår levnadskostnad skulle alltså minska med 40% och vi skulle ha 750 000 mer att leka med. Jag vet att det står att bostaden är värd 500 000 i månadsrapporterna men just nu ligger det två lägenheter som är någorlunda som vår som båda har utgångspris på 750 000 i vårt område och eftersom detta ändå är en tankelek så låter jag vår gå för det beloppet också.Så låt oss då säga att jag köper aktier för 600 000 (ingen aning om det blir den siffran över) och resterande går till mäklararvode, skatt och whatever. Säger vi vidare att min utdelning blir liknande den jag fick detta år som var runt 6,5% så får jag 39 000 per år. Delar jag det med 12 så får vi 3250 och lägger jag till hyran jag inte längre betalar så blir det runt 7500. Det är mycket pengar man kan spara genom att tänka lite udda.Genom att jag ökat min inkomst och dragit ned mina utgifter tillsammans med mina andra passiva inkomster så blev jag vips helt försörjd. Nog för att jag inte hade slutat jobba eller studera för den sakens skull men tryggheten hade varit trevlig.

Det finns säkert en fallgrop någonstans i detta virrvarr av tankar och uträkningar som ni gärna får peka ut åt mig, men oavsett så är tanken lockande, nu ska man bara få denna fantasivärld att bli verklighet utan att behöva bo i ett tält mitt i vintern.
/Henrik

Sparsam eller snåljåp?

Jag och Henrik ville skriva ett inlägg utifrån samma program, men när vi sedan skulle skriva ihop oss insåg vi att det faktiskt kan vara intressant att ta del av båda våra tankar för sig, två perspektiv utifrån samma inspirationskälla, någorlunda opåverkade av varandra:

Henriks reflektioner
Vi tittade nyss på ett tvprogram på kanal 5 som hette ”Sparsam eller snåljåp”. Vi tänkte att vi kanske skulle kunna hitta några idéer som vi kunde implementera i våra liv. Jag blev dock ganska besviken på utbudet och hur det presenterades. tipsen de presenterade var följande:

-Betala med kuponger

-Äta roadkills

-Jämföra priser

Betala med kuponger och jämföra priser är inga dåliga tips men personerna som gjorde det var näst intill beroende av det och en av de medverkande kunde inte hålla sig borta från en bra deal, det hade blivit tvångsmässigt. Att samla upp roadkills var en annan idé de presenterade och det går inte att få in i vår vardag då vi åker kommunalt och i storstan där det knappast finns mycket vilt. Ska jag vara ärlig tror jag inte jag hade velat göra det iaf, det är lite för extremt för min smak. Någonting som jag märkte hur mycket tid de spenderade på att spara pengarna. Det var en som sa att hon inte skulle haft tid att spara alla pengarna om hon jobbade heltid, varför inte jobba och tjäna mer pengar på det sättet tänkte jag. En annan åker runt med bilen och letar efter djuren han ska tillaga, det tar tid och kostar bensin samt slitage. Hade han spenderat det på att jobba skulle han nog tjänat på det.

Det var ett par som jag tyckte var smarta och som påminde mig om jobb och firma, det var ett par som vägrade spendera 25 000 pund på deras bröllop utan gjorde det mesta själv och var smart med utgifterna och det såg inte så pjåkigt ut.

Slutsatsen av det här programmet var dock att fortsätta som vi gör och bara hålla utkik efter rabatter utan att låta det gå överstyr. Det var tråkigt att de fokuserade på extrema personer som folk kommer känna är konstiga istället för att visa lite mer normalt så människor faktiskt blir inspirerade och tänker att det där klarar även dom av att göra. Jag antar dock att det inte hade blivit bra tv om man gjort så, tråkigt nog.


Rebeckas reflektioner
Efter jobbet idag unnade jag mig lite slapphet framför tv:n, det var länge sedan jag tittade på tv och bläddrade runt bland sköna, okrävande program som Simpsons och Big bang theory. När jag matats med ett gammalt avsnitt av ”Vänner” såg jag att programmet ”sparsam eller snåljåp” skulle komma, och jag ropade på Henrik för jag tänkte skoja med honom genom att jämföra honom med personerna i programmet. Jag började titta på programmet med utgångspunkten att personer jag såg var fanatiker som ägnade mycket energi och tid åt ”onödig” eller enligt min uppfattning olönsam och överdrivet energikrävande sparsamhet.

De två som främst fick mig att tänka till var en dam som ägnade sig åt kuponghysteri, och sedan en man som endast fick sitt kött från ”road kills”. Mina tankar kring dessa personer blev dels bekräftade, men fick mig att tänka på några saker: Dels det som mannen sa som åt road kills, om att det han åt faktiskt var bra, ekologiskt, färskt kött och att han lärt sig vad som går att äta och inte. Jag tänkte även på kvinnans syn på pengar som statiskt, något som finns inlåst i ett kassavalv och som inte går att fylla på utan som hon endast måste få att ”räcka” så länge som möjligt, och vilkets värde bestäms endast av siffror och inte av värdet i tid, kvalité och energi (jag är ingen ekonom så ni får ursäkta ifall jag uttrycker mig klumpigt här).

Dessa exempel fick mig att tänka på hur det ekonomiska systemet vi har får oss att se pengar på ett visst sätt, och hur jag vill försöka att ställa mig utanför det jag har lärt mig om pengar ibland och bara betrakta. Var kommer mina ekonomiska tankar ifrån? Varför tänker jag som jag gör om pengar? Varför ser jag, och förmodligen de flesta andra ner på mannen som samlar ”road kills” när han i själva verket gör något som var allmänt accepterat i Sverige och världen för 100 år sen och bakåt flera tusen år i mänsklighetens historia? Något som fortfarande är accepterat i samhällen där den privata konsumtionen är kopplad direkt till jorden och det egna hemmet istället för till det offentliga där det finns normer kring vad som är ok att äta och inte (ofta oberoende av kvalité och innehåll, t.ex. korv eller chips). Mannen åt bättre och billigare mat än jag, men i slutändan väljer jag ändå min mat. Varför?

Kvinnan med kupongerna såg förmodligen inte att all den tid och energi hon lade på att hitta kuponger och jämföra priser kunde ha gett henne mer pengar om hon spenderat den på t.ex. ett heltidsjobb. Om man ska se detta beteende ur ett större moralperspektiv skulle man t.o.m. kunna anklaga henne för att bidra till att enskilda bönder inte kan konkurrera med större företag med stora maskiner och besprutningspolitik som kan ge billigare priser än bonden och därmed konkurreras all ”kvalitetsmässig” mat ut i längden. Billig, fabrikstillverkad mat med billiga förpackningar tillverkade av olja konkurrerar ut de ofta mer näringsrika alternativen som tillverkas kanske ekologiskt eller med mindre inpumpade gifter eller vanligt vatten (jämför procenten vatten på olika märken av frysta kycklingfiléer så förstår ni vad jag menar).

Jag är inte för att förbjuda eller lagstifta för att jämna ut eller kontrollera, varken när det gäller privatekonomi eller den globala politiken, men jag är för medvetenhet och att uppmärksamma konsekvenser. Jag tror att enskilda personer behöver sätta sin egen ekonomiska situation och sitt eget beteende ur ett större, ideologiskt perspektiv ibland. Hur mycket tror du t.ex. att du spenderar på nödvändigheter som mat och husrum jämfört med en bonde på 1800-talet? Sedan gör du samma ekvation när det gäller lyxvaror (ett väldigt relativt begrepp)som flera par skor eller tv. Du kommer att upptäcka att den som uppfattades som någorlunda rik då, spenderade större procent av sina pengar på mat (överlevnad) än vi gör idag. Mat har fått vika undan till att bli en mindre kostnad, det som förr sågs som lyx är nödvändighet för gemene man idag. Idag samlar man kuponger för att kunna köpa ytterligare ett par plastskor.

Med det här perspektivet, ges större medvetenhet (och frihet) kring vad våra ekonomiska val beror på, och vad vi därmed kan välja bort och lägga till utan att sänka vår livskvalité när det gäller det som faktiskt gör skillnad för oss. För behöver vi verkligen billigare mat? Finns det inte egentligen annat vi som människor skulle behöva dra in på för att må bättre, bevara miljön bättre och rent etiskt förbättra oss? Kanske jag ska ta och byta ut tv-licenspengarna mot ett par skor i äkta läder istället som kommer hålla flera år…

En idé som blev till problem

Jag tyckte jag hade kommit på en bra idé att bli mer effektiv på jobbet som dels skulle bidra till min egen kassakista men framförallt hjälpa min arbetsgivare. Dock skulle det visa sig att det förslaget inte var omtyckt av min chef. Jag har som en del av min strategi att bli ekonomiskt oberoende med mig mat till jobbet och är av den naturen att jag slänger i mig maten och är därefter nöjd med rast och kan gå tillbaka och börja jobba. Så jag tog upp det med chefen som egentligen bara är en nickedocka utan egna initiativ som bara följer rutiner och gör ”rätt”. Chefen blev stor i ögonen och ojade sig om ännu ett av mina många förslag på förbättring av rutiner och liknande för att få till bättre resultat. (Några förslag har faktiskt implementerats och lett till förbättringar). Första dagen sa hon i alla fall att det var ok, andra dagen var jag tvungen ta lite längre lunch och tredje dagen var jag tillbaka på ruta ett igen. Hon hade sprungit till sin chef som faktiskt kan någonting och frågat hur det egentligen ligger till. Chefens chef hänvisade till en lag som jag sedan kollade upp som var en lag för att skydda arbetstagaren, alltså mig. Efter en konsultation med en mycket duktig juriststudent tyckte hon att enligt den lagen borde jag få ta av åtminstone en kvart av den obligatoriska lunchtiden. Nu ska jag inte göra denna beskrivning allt för lång med alla vändor hit och dit men sammanfattningsvis så tvingar chefen mig att ha den vanliga lunchtiden. Till och med när jag gick tillbaka till min dator för att surfa lite på min lunch kommer en arbetskamrat fram och frågar om jag kan hjälpa henne med en grej som jag gärna tog mig an. Då kommer chefen fram och säger åt mig skarpt att jag inte fick göra något arbetsrelaterat på min lunch för det måste jag ha och det är min rätt och andra floskler. Så min arbetskamrat får sätta sig ned igen och försöka lösa det själv, vilket tog henne hela min lunch tills jag direkt gick över till henne och löste det åt henne.

Jag började fundera på anledningar till varför min chef agerar som hon gör som faktiskt är direkt kontraproduktivt och fick några idéer.

· De vill inte betala mig mer pengar. utesluttet då de behöver fler att arbeta mer.

· De följer inte lagen. Möjlig men osannolikt då jag hade en lång diskussion och visade på skillnaden mellan en skyddande lagstiftning och en tvingande lagstiftning samt några fler saker min vän, juriststudenten påtalade.

· Mer jobb för henne. Mer sannolikt då hon behöver ändra i datasystemen och lite annat administrativt.

· Rädd att göra fel inför chefens chef. Fullträff, där har vi det. Min chefs chef är en riktig hårding och läskig att ha att göra med som inte viker sig en tum om hon har en bestämd uppfattning.

Hur som haver så är det inte saken i sig som gör mig mest irriterad, det är dels lagar som sätter käppar i hjulet för mig som egentligen ska hjälpa mig, företagsbyråkrati och ovilja att förbättra processer som alla tjänar på. Jag är medveten att jag säkert har fel i någon aspekt som gör att en annan regel eller avtal gäller men poängen av detta inlägg är egentligen följande:

Jag längtar mer och mer tills jag kan försörja mig på mitt företag där jag kan bestämma själv när och var jag vill arbeta och för den del äta lunch.

/Henrik

Månadsrapport Maj – Katastrof eller möjlighet

Denna månads resultat kan vid första anblicken lätt beskrivas som en katastrof och det finns två stora anledningar till detta. Man kan även se det som en möjlighet och jag kommer gå igenom vad jag menar med detta. En katastrof var det första jag tänkte när jag insåg hur månaden började utforma sig och den största anledningen är som för så mång andra, börsens nedgång. Jag köpte Tele2 tidigt under månaden innan utdelningen men efter det har aktien stadigt gått ned precis som de flesta andra av aktierna. Just nu ser aktiefördelningen ut såhär:

Den andra anledningen som jag nämnde är helt mitt eget fel och ärligt talat rätt klantigt gjort. Jag glömde skicka in min tidsrapport på jobbet så min lön uteblev denna månad vilken naturligtvis gjorde mycket för att få ned resultatet. Det gör egentligen ingenting då jag får dubbel lön nu i slutet på juni istället så siffrorna ger en korrekt men lite felaktig bild.

 Man skulle också kunna hävda att det är en möjlighet att köpa in billiga aktier och det är så jag får tänka för att slicka mina sår och fortsätta enligt min taktik . De senaste dagarna har jag funderat på att börja köpa fler aktier i de företag jag redan äger men har inte lyckats övertala mig själv om att köpa mer än. Makroläget i världen är fortfarande labilt och det känns som att det är så många faktorer som talar för att det är bättre att vänta. Dock förde jag precis över en liten summa pengar till depån för att vara beredd om jag ändrar mig.

/Henrik

Frihet i London

Nu på torsdag ska jag åka till London, själv. Jag har tidigare aldrig åkt utomlands på egen hand, vanligtvis så åker jag med familj eller med Henrik, det som folk gör i allmänhet antar jag. Helt själv vill jag inte påstå att jag åker dock, jag kommer möta upp en vän där som åker tidigare och lämnar tidigare. Jag kommer dock spendera två hela dygn ensam i London!

Det blir en spännande resa, min erfarenhet är att jag blir väldigt feg när jag åker utomlands, vågar inte lära känna nya människor och fråga folk om saker (t.ex vad saker kostar, tycker väldigt illa om påtryckande försäljare och vill inte dra på mig någon). Men det positiva är att jag kan göra precis vad jag vill utan att behöva känna att det finns något som man "måste" göra, t.ex. kolla på gamla byggnader (något jag tycker är ganska trist på semester om man inte har någon lokalbo som kan berätta historien bakom monumenten).

Ännu en positiv (negativ?) sak är att jag helt och hållet är utlämnad till mitt eget ekonomiska omdöme. Som en del i min och Henriks "deal" ska han inte lägga sig i vad jag gör med min sida och jag ska lägga upp en egen budget för att jag själv ska ha koll på vad jag gör med mina pengar. På denna semester kommer jag därmed inte att sätta upp gränser för hur mycket jag ska spendera tillsammans med Henrik, det är helt upp till mig.

Jag har som jag nämnt tidigare inte alltid haft så god kontroll på min egen ekonomi. Det här är ett tillfälle för mig att uttöva mina nyförvärvade egenskaper när det gäller "smart ekonomi" (min egen benämning på vår ekonomiska filosofi). Här är de fällor som jag skulle kunna hamna i på min resa, och som jag tror många hamnar i förutom mig:

1. Tro att jag gör en investering när jag köper något jag "ändå skulle ha köpt i Sverige" (t.ex. något som inte kommer passa om ett år eller något jag inte alls skulle ha köpt och inte ens har nytta av).
2. Köpa något av dålig kvalite jag tror är av bra kvalitet och som går sönder hemma och som jag inte kan reklamera p.g.a. att jag är i Sverige.
3. Köpa något till Henrik som det visar sig inte passa eller som han inte tycker om. Eller till någon annan för den delen.
4. Bli lurad av taxichaufför (ingen stor risk eftersom jag tycker att det är jätteläskigt att åka taxi) eller försäljare som vet att man inte kommer från området (större risk i kulturer där man prutar mycket, nog inte så stor risk i London tror jag).    
5. Tänka att det inte är riktiga pengar eller att semesterkassan är helt separat från den "vanliga kassan" (som om det handlar om två helt olika konton och semesterkontot aldrig sinar, det här är givetvis undermedvetet för rent logiskt sett så stämmer det ju inte förstås).
6. Spendera pengar på flygplatsen och resor till och från flyg (jag har flera gånger roat mig med att jämföra taxfree priser med "vanliga", i princip inte så billigt som de utger sig för att vara). Dyr och dålig flygplansplatsmat och sötsaker.
7. Onödiga utgifter som kunde ha undvikits om jag tänkt till en extra gång, t.ex. bokat biljetter någonstans tidigare eller gått den dagen på museet när de har gratis inträde.

Smarta val jag gjort för att förhindra dessa eller andra faktorer så mycket som möjligt:
1. Bor hos soffsurfare (community för såna som inte har problem att öppna sitt hem för främlingar, vi har gjort det en gång tidigare och det blev väldigt lyckat den gången). Gratis!
2. Boka ev. musikalbiljetter i förtid. Jämföra olika sajters sidor och valt plats efter pris och läge.
3. Träffa upp min vän som kan London sen innan, får hum om vad man ska tänka på och vad saker brukar kosta.
4. Kolla på turistsidor vad dom rekommenderar att man inhandlar i London när det gäller pris och kvalite.
5. Ta med matsäck för resan och ev. godis.
6. Gjort mig medveten om mina fallgropar (genom att skriva listan ovan). Medvetenhet är nyckeln tror jag!
7. Inte göra saker andra tycker att jag "måste" göra, typ vissa museer eller restauranger. Istället gör jag det jag vill och som är av värde för mig, och spenderar bara pengar i det jag väljer.

Som titeln antyder har jag även funderat på vad man ska välja att spendera pengar på under sin semester. Skor som jag hört är billigare och bättre i London och som räcker länge, investering?? Detta kan man ställa mot tillfälliga nöjen som att gå på musikal, något dyrt men som ökar livskvaliten och som lite är Londons specialite. Upplevelse eller nytta? Den här gången tror jag att upplevelsen går före, jag kommer förmodligen ångra om jag inte ser en musikal, är tveksam om jag kommer att ångra ifall jag inte köpte skor..

Vid pennan//Rebecka

Jag tänker aldrig ge upp!

Jag fick en fördjupad insikt häromdagen om vad mitt mål är och varför jag så gärna vill nå dit. Det började med att jag har kämpat med en uppsats och en vän som jag antagligen inte borde ha skrivit denna uppsats med en längre tid. Det visade sig att trots hans försäkran om att han kunde ämnet vi skulle skriva om och trots försäkran att han hade läst den text han behövde läsa blev det allt mer uppenbart att om vi skulle bli klar med uppsatsen skulle jag behöva göra mycket av hans del. Det slutade med att vi blev klar med uppsatsen, mindre än en timme före deadlinen med ett urvattnat skämt till resultat. Jag kan ju bara hoppas att vi inte misslyckats totalt och får ett godkänt betyg. Dagen efter började jag mitt sommarjobb som jag jobbat med extra under terminerna i två år. Arbetet kan vara något sånär långtråkigt och efter två år är det inte mycket nytt som stimulerar till utveckling. Mitt under mitt arbetspass ställer jag mig upp och tittar ut över kontorslandskapet och tittar på de arbetskolegor som sitter och sliter medan solen värmer där ute. Och det är nu insikten jag fick kommer.

Insikten, som jag redan hade men som fördjupades var att alla dessa människor gick till jobbet och bytte sin tid, sitt liv, mot pengar trots att de egentligen inte ville vara där. Alla som satt där ville mycket hellre vara ute i värmen, tillsammans med sina familjer/vänner och göra någonting annat. De har dock accepterat att de inte kan det utan jobbar på och gör det bästa de kan med den kunskapen de har. Många av dessa är utslitna, stressade och mår både fysiskt och psykiskt dåligt av att sitta vid sitt skrivbord dagarna i ända men gör ändå inget åt att förändra sin tillvaro. Jag såg människor i pensionsåldern som valt att jobba kvar som extraarbetare för att dryga ut pensionen ända ned till studenter som nyss påbörjat sin högskoleutbildning. De byter sin dag mot pengar. Ett val de frivilligt gör men som ändå är något de inte vill göra men känner att de inte har något val. Alla behöver ju pengar. Det är svårt att sätta detta i ord men allt detta kom till mig i ett svep och jag insåg hur mycket jag inte ville vara här, hur mycket jag ville ta mig ut ur detta ”rat race” som Rich dad poor dad pratar om. Jag fick en otroligt stark vilja att inte behöva byta bort mitt liv utan att vara fri nog att göra vad jag vill med det. Det var mycket pga. detta som jag lyckades få fler timmar att jobba denna sommar så att jag snabbare kan nå mitt mål. Min vilja och längtan att nå dit har nog aldrig varit så stark som den var i detta ögonblick och den har hängt sig kvar. Jag känner en del av den känslan nu när jag skriver detta blogginlägg och jag tänker inte ge upp innan jag är där, oavsett vad världen slänger för hinder i min väg ska jag nå mitt mål.


Så oavsett hur dålig en uppsatskamrat presterar, och även om vi inte får godkänt, tänker jag inte ge upp med att ta min examen och få ett välbetalt jobb som snabbare kan ta mig mot mitt mål. Oavsett hur mycket börsen faller och pengarna jag surt förvärvat försvinner i ett ögonblick tänker jag kämpa vidare. Jag har högre ambitioner än att knega hela livet för att någon annan ska ta ut en fet bonus då "dom" presterat så bra. Jag ska nå mitt frihetsmål och ju fortare jag kan ta mig dit desto bättre.

/Henrik