Jag tyckte jag hade kommit på en bra idé att bli mer effektiv på jobbet som dels skulle bidra till min egen kassakista men framförallt hjälpa min arbetsgivare. Dock skulle det visa sig att det förslaget inte var omtyckt av min chef. Jag har som en del av min strategi att bli ekonomiskt oberoende med mig mat till jobbet och är av den naturen att jag slänger i mig maten och är därefter nöjd med rast och kan gå tillbaka och börja jobba. Så jag tog upp det med chefen som egentligen bara är en nickedocka utan egna initiativ som bara följer rutiner och gör ”rätt”. Chefen blev stor i ögonen och ojade sig om ännu ett av mina många förslag på förbättring av rutiner och liknande för att få till bättre resultat. (Några förslag har faktiskt implementerats och lett till förbättringar). Första dagen sa hon i alla fall att det var ok, andra dagen var jag tvungen ta lite längre lunch och tredje dagen var jag tillbaka på ruta ett igen. Hon hade sprungit till sin chef som faktiskt kan någonting och frågat hur det egentligen ligger till. Chefens chef hänvisade till en lag som jag sedan kollade upp som var en lag för att skydda arbetstagaren, alltså mig. Efter en konsultation med en mycket duktig juriststudent tyckte hon att enligt den lagen borde jag få ta av åtminstone en kvart av den obligatoriska lunchtiden. Nu ska jag inte göra denna beskrivning allt för lång med alla vändor hit och dit men sammanfattningsvis så tvingar chefen mig att ha den vanliga lunchtiden. Till och med när jag gick tillbaka till min dator för att surfa lite på min lunch kommer en arbetskamrat fram och frågar om jag kan hjälpa henne med en grej som jag gärna tog mig an. Då kommer chefen fram och säger åt mig skarpt att jag inte fick göra något arbetsrelaterat på min lunch för det måste jag ha och det är min rätt och andra floskler. Så min arbetskamrat får sätta sig ned igen och försöka lösa det själv, vilket tog henne hela min lunch tills jag direkt gick över till henne och löste det åt henne.
Jag började fundera på anledningar till varför min chef agerar som hon gör som faktiskt är direkt kontraproduktivt och fick några idéer.
· De vill inte betala mig mer pengar. utesluttet då de behöver fler att arbeta mer.
· De följer inte lagen. Möjlig men osannolikt då jag hade en lång diskussion och visade på skillnaden mellan en skyddande lagstiftning och en tvingande lagstiftning samt några fler saker min vän, juriststudenten påtalade.
· Mer jobb för henne. Mer sannolikt då hon behöver ändra i datasystemen och lite annat administrativt.
· Rädd att göra fel inför chefens chef. Fullträff, där har vi det. Min chefs chef är en riktig hårding och läskig att ha att göra med som inte viker sig en tum om hon har en bestämd uppfattning.
Hur som haver så är det inte saken i sig som gör mig mest irriterad, det är dels lagar som sätter käppar i hjulet för mig som egentligen ska hjälpa mig, företagsbyråkrati och ovilja att förbättra processer som alla tjänar på. Jag är medveten att jag säkert har fel i någon aspekt som gör att en annan regel eller avtal gäller men poängen av detta inlägg är egentligen följande:
Jag längtar mer och mer tills jag kan försörja mig på mitt företag där jag kan bestämma själv när och var jag vill arbeta och för den del äta lunch.
/Henrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar