Jag och Henrik ville skriva ett inlägg utifrån samma
program, men när vi sedan skulle skriva ihop oss insåg vi att det faktiskt kan
vara intressant att ta del av båda våra tankar för sig, två perspektiv utifrån
samma inspirationskälla, någorlunda opåverkade av varandra:
Vi tittade nyss på ett tvprogram på kanal 5 som hette ”Sparsam eller snåljåp”. Vi tänkte att vi kanske skulle kunna hitta några idéer som vi kunde implementera i våra liv. Jag blev dock ganska besviken på utbudet och hur det presenterades. tipsen de presenterade var följande:
-Betala med kuponger
-Äta roadkills
-Jämföra priser
Betala med kuponger och jämföra priser är inga dåliga tips men personerna som gjorde det var näst intill beroende av det och en av de medverkande kunde inte hålla sig borta från en bra deal, det hade blivit tvångsmässigt. Att samla upp roadkills var en annan idé de presenterade och det går inte att få in i vår vardag då vi åker kommunalt och i storstan där det knappast finns mycket vilt. Ska jag vara ärlig tror jag inte jag hade velat göra det iaf, det är lite för extremt för min smak. Någonting som jag märkte hur mycket tid de spenderade på att spara pengarna. Det var en som sa att hon inte skulle haft tid att spara alla pengarna om hon jobbade heltid, varför inte jobba och tjäna mer pengar på det sättet tänkte jag. En annan åker runt med bilen och letar efter djuren han ska tillaga, det tar tid och kostar bensin samt slitage. Hade han spenderat det på att jobba skulle han nog tjänat på det.
Det var ett par som jag tyckte var smarta och som påminde mig om jobb och firma, det var ett par som vägrade spendera 25 000 pund på deras bröllop utan gjorde det mesta själv och var smart med utgifterna och det såg inte så pjåkigt ut.
Slutsatsen av det här programmet var dock att fortsätta som vi gör och bara hålla utkik efter rabatter utan att låta det gå överstyr. Det var tråkigt att de fokuserade på extrema personer som folk kommer känna är konstiga istället för att visa lite mer normalt så människor faktiskt blir inspirerade och tänker att det där klarar även dom av att göra. Jag antar dock att det inte hade blivit bra tv om man gjort så, tråkigt nog.
Rebeckas reflektioner
Efter jobbet idag unnade jag mig lite slapphet framför tv:n, det var länge sedan jag tittade på tv och bläddrade runt bland sköna, okrävande program som Simpsons och Big bang theory. När jag matats med ett gammalt avsnitt av ”Vänner” såg jag att programmet ”sparsam eller snåljåp” skulle komma, och jag ropade på Henrik för jag tänkte skoja med honom genom att jämföra honom med personerna i programmet. Jag började titta på programmet med utgångspunkten att personer jag såg var fanatiker som ägnade mycket energi och tid åt ”onödig” eller enligt min uppfattning olönsam och överdrivet energikrävande sparsamhet.
De två som främst fick mig att tänka till var en dam som ägnade sig åt kuponghysteri, och sedan en man som endast fick sitt kött från ”road kills”. Mina tankar kring dessa personer blev dels bekräftade, men fick mig att tänka på några saker: Dels det som mannen sa som åt road kills, om att det han åt faktiskt var bra, ekologiskt, färskt kött och att han lärt sig vad som går att äta och inte. Jag tänkte även på kvinnans syn på pengar som statiskt, något som finns inlåst i ett kassavalv och som inte går att fylla på utan som hon endast måste få att ”räcka” så länge som möjligt, och vilkets värde bestäms endast av siffror och inte av värdet i tid, kvalité och energi (jag är ingen ekonom så ni får ursäkta ifall jag uttrycker mig klumpigt här).
Dessa exempel fick mig att tänka på hur det ekonomiska systemet vi har får oss att se pengar på ett visst sätt, och hur jag vill försöka att ställa mig utanför det jag har lärt mig om pengar ibland och bara betrakta. Var kommer mina ekonomiska tankar ifrån? Varför tänker jag som jag gör om pengar? Varför ser jag, och förmodligen de flesta andra ner på mannen som samlar ”road kills” när han i själva verket gör något som var allmänt accepterat i Sverige och världen för 100 år sen och bakåt flera tusen år i mänsklighetens historia? Något som fortfarande är accepterat i samhällen där den privata konsumtionen är kopplad direkt till jorden och det egna hemmet istället för till det offentliga där det finns normer kring vad som är ok att äta och inte (ofta oberoende av kvalité och innehåll, t.ex. korv eller chips). Mannen åt bättre och billigare mat än jag, men i slutändan väljer jag ändå min mat. Varför?
Kvinnan med kupongerna såg förmodligen inte att all den tid och energi hon lade på att hitta kuponger och jämföra priser kunde ha gett henne mer pengar om hon spenderat den på t.ex. ett heltidsjobb. Om man ska se detta beteende ur ett större moralperspektiv skulle man t.o.m. kunna anklaga henne för att bidra till att enskilda bönder inte kan konkurrera med större företag med stora maskiner och besprutningspolitik som kan ge billigare priser än bonden och därmed konkurreras all ”kvalitetsmässig” mat ut i längden. Billig, fabrikstillverkad mat med billiga förpackningar tillverkade av olja konkurrerar ut de ofta mer näringsrika alternativen som tillverkas kanske ekologiskt eller med mindre inpumpade gifter eller vanligt vatten (jämför procenten vatten på olika märken av frysta kycklingfiléer så förstår ni vad jag menar).
Jag är inte för att förbjuda eller lagstifta för att jämna ut eller kontrollera, varken när det gäller privatekonomi eller den globala politiken, men jag är för medvetenhet och att uppmärksamma konsekvenser. Jag tror att enskilda personer behöver sätta sin egen ekonomiska situation och sitt eget beteende ur ett större, ideologiskt perspektiv ibland. Hur mycket tror du t.ex. att du spenderar på nödvändigheter som mat och husrum jämfört med en bonde på 1800-talet? Sedan gör du samma ekvation när det gäller lyxvaror (ett väldigt relativt begrepp)som flera par skor eller tv. Du kommer att upptäcka att den som uppfattades som någorlunda rik då, spenderade större procent av sina pengar på mat (överlevnad) än vi gör idag. Mat har fått vika undan till att bli en mindre kostnad, det som förr sågs som lyx är nödvändighet för gemene man idag. Idag samlar man kuponger för att kunna köpa ytterligare ett par plastskor.
Med det här perspektivet, ges större medvetenhet (och frihet) kring vad våra ekonomiska val beror på, och vad vi därmed kan välja bort och lägga till utan att sänka vår livskvalité när det gäller det som faktiskt gör skillnad för oss. För behöver vi verkligen billigare mat? Finns det inte egentligen annat vi som människor skulle behöva dra in på för att må bättre, bevara miljön bättre och rent etiskt förbättra oss? Kanske jag ska ta och byta ut tv-licenspengarna mot ett par skor i äkta läder istället som kommer hålla flera år…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar