Katt och råttaleken

Jag fick uppleva en ganska rolig sak på vägen till skolan för ett tag sedan. Sista biten åker jag med buss som jag kliver på vid Odenplan. Bussen är en liten bit från tunnelbanenedgången så ibland får man springa till bussen för att hinna med. Denna morgon så ser jag en ensam kille springandes till bussen jag satt på men busschaffören bestämde sig för att stänga dörrarna och åka iväg trots att han såg denna student springandes mot honom med händerna viftande som tecken på att han ville med. Busschauffören var dock envis, för tiden för avfärd skulle hållas, och började åka iväg. Studenten var dock inte sämre än att han springer efter bussen och jag får tillfället att följa denna sprintare. Studenten måste ha varit sen till någon viktig föreläsning eller kanske rent av en tentamen för även om det går många bussar från Odenplan så skulle denna student bestämt med bussen som nu började få upp farten. Som tur var för denna student så var det mycket trafik denna morgon så studenten höll jämna steg med bussen men lyckades inte komma till nästa busshållplats i tid så jakten fortsatte. Jag började bli mer och mer intresserad av viljestyrkan och envisheten hos denna energifulle student och började smått heja på honom. Vid nästa hållplats skulle dock studenten behöva ta sig över den högtrafikerade Sveavägen och trots rödljusen så lyckades han inte ta sig över i tid utan fortsatte springa till nästa hållplats. Fler och fler på bussen började lägga märke till det springande energiknippet och snart var vi en grupp på 5-6 personer som hejade på honom. Vid rödljusen kom han ifatt oss och sprang förbi, fast på fel sida vägen och enda chansen han hade att komma över och hinna på bussen i tid var om någon redan tryckt på knappen för att få gå över i samma stund som han själv kom fram till övergångsstället  Det här pågick ett tag och ibland låg vi före och ibland han men inte förrän vi kom fram till Sveaplan lyckades han ta sig över gatan och in på bussen i tid. Jag vet inte om ni känner till geografin i Stockholm men här kommer en karta så att ni ser hur långt vi fick följa denna katt- och råttalek.

Utpumpad och flåsande fick han äntligen sätta sig ned och såg hur alla dessa människor satt och stirrade på honom leendes. Jag visste då att han tänkte: ”varför kunde ni inte hjälpt till och stannat bussen åt mig?” Vi hade ju kunnat sagt till busschauffören att vänta in honom men svensk som man är så håller man sig på sin kant och vi fick ju alla något att berätta för nära och kära. Den stackars studenten fick gå svettig och äcklig hela dagen men lyckades ta sig till sin viktiga lektion i tid. Han skulle nämligen hålla i en presentation som han inte kunde missa för då skulle han få gå om kursen, ja så viktigt var det att han han med bussen. Det vet jag, för studenten var jag.

/Henrik

Inköp av Ratos

Det blev ett inköp av Ratos strax innan helgen trots allt. Ratos har ju som många skrivit om, haft problem men att kursen går ned till under 60 är enligt mig en överreaktion och jag bestämde mig för att köpa in aktien nu när det finns tillfälle att köpa den billigt. På dessa nivåer så skulle en utdelning med samma förutsättningar som den senaste utdelning bli över 9%, det lockar. Att Ratos väljer att sänka sin utdelning ser jag som ett osannolikt scenario med tanke på försäljningen av både Anticimex och Lindab. Detta ger mycket pengar att hitta nya investeringar för och behålla utdelningen. Låt oss ändå leka med scenariot att de sänker utdelningen från 5,5 kr per aktie, hur mycket skulle man då sänka den? Det mest sannolika om man tror att de sänker är för mig att den då hamnar kring 5 kr, alltså ingen jättesänkning. Utdelning hamnar då kring 8%, fortfarande en attraktiv utdelning. Blir den sänkt med en krona blir utdelningen 7,5% och skulle den mot förmodan halveras så blir utdelningen 4,5%, fortfarande ingen pjåkig utdelning. Själv skulle jag som sagt bli mycket förvånad om den sänktes och så pass mycket som hälften känns helt orealistiskt. Ändå skulle en halvering inte var katastrof och med så mycket uppsida så känns att marginalerna är på min sida om min analys är helt åt skogen.
/Henrik

Kepping up with the Joneses

När jag satt och skrev föregående inlägg så kom jag att tänka på att vi alla kämpar en ändlös kamp, inte alls på samma sätt som Sara pratade om men på ett ekonomiskt plan. Varje dag överhopas vi med reklam i alla dess former som försöker få oss att ge dem våra pengar. Varje dag blir vi frestade att köpa än det ena än det andra och eftersom många av de männsikor vi omger oss med också är med i västvärldens konsumtionskultur så är det lätt att även vi dras med i deras beteende. Man ser sin granne köpa ny tv av värsta sorten och arbetskamraten komma in med senaste bilmodellen eller vännen med det nyaste modet. Det är lätt att känna sig som att man också borde ha alla dessa saker och visa upp hur framgångsrik man är. Kepping up with the Joneses säger man i många engelsktalande länder och betyder i princip att man måste hålla jämna steg med grannen som sätter någon slags benchmark som man borde hålla sig kring elelr hellst slå för att bli den nya benchmarken.

Jag hittade en sida som ger tips om hur man håller sig borta från detta beteende som ni kan läsa här.

Jag är säker på att alla skulle bli mycket lyckligare i sina liv om vi slutade jämföra oss med alla runt omkring oss för att se vad vi måste göra för att vara lykliga. Det här är en klische men ack så sant, jämför dig bara med dig själv. Med det menar jag egentligen inte att det är fel att jämföra sig med andra men det beror lite på hur vi gör det. Det är inte fel att bli inspirerad av andra för att förbättra sig själv eller sitt eget liv men problemet uppstår när vi ska nå detta mål bara för att någon annan är där. Det finns mycket som kan sägas om detta ämne och jag kommer säkert komma in på ämnet i framtiden, men för nu räcker detta.

/Henrik

Kämpa den ändlösa kampen eller fly

Jag tror de flesta har hört talas om bråket som blåssat upp om Senkaku/Diaoyu öarna mellan Kina, Taiwan och Japan. I och med det blev jag glad att en vän till mig som nyligen kom hem från Hongkong där han pluggat och jobbet ett tag hade bjudit över en kinesiska för att hälsa på. Jag fick chansen att prata lite med henne, men om öarna visste hon inte så mycket mer än det som står i medierna men om konflikten mellan Kina och Hong Kong var hon insatt och det var intressant.

Hongkong var som ni kanske visste i brittisk besittning fram till 1997 och lämnades sedan över till Kina. Hongkong blev under den tiden ett ekonomiskt frihandelscentrum och är därför idag mycket annorlunda gentemot Kina i stort. Officielt så är Hongkong en administrativ region i Kina och får hålla egna val och behålla sitt system. Det jag dock fick reda på från Sara (som är hennes västerländska namn) är att Kina undan för undan, lite här och lite där försöker implementera Hongkong till fastlandslagarna och drar bort deras rättigheter undan för undan.

Hon gav ett exempel på en lag som de lyckades stoppa, en lag där det fanns en paragraf om yttrandefrihet som listigt men subtilt sa att man inte skulle få yttra sig dåligt om Kina eller dess ledare. Ett annat exempel var att under valtider så tog den kinesiska regimen och ”undervisade” pensionärer på ålderdomshem om hur de skulle rösta och körde över dom till vallokalerna och lät dom rösta på regimens kandidat. De har även börjar ge allt mer visum till fastlandskineser för att komma över och bo i Hongkong för att stärka sitt politiska grepp och sakta men säkert göra Hongkong till en fullt intigrerad del av Kina.

Själv visste hon inte om hon ville stanna i Hongkong för att kämpa en ändlös kamp mot regimen eller om hon tänkte söka sig bort för att i lugn och ro leva sitt liv som hon ville. Tanken jag fick är ju att det är precis det regimen vill, bort med de som blivit västerländska i sitt tänk och in med de lojala. Man såg att hon stod i valet och kvalet, tanken att lämna sitt land med alla man känner och bara ge sig av sådär är inte ett enkelt val. Samtidigt kan man inte klandra henne för att bara vilja leva sitt liv i fred. Det var något hon sa om och om igen. ”Vi har inget emot att vara en del av Kina, bara dom kunde låta oss leva vårt liv i fred”.

Det har ryktats om att Kina blir mer västerländsk undan för undan men när man hör detta så känns det som om dom fortfarande jobbar åt andra hållet. Man kan ju undra hur det kommer vara för alla de företag som är etablerade där och jobbar efter tanken att Hongkong kommer förbli markandsekonomiskt och ett handelscentrum. Jag ville dela med mig av detta för att ni i era beslut om vilka företag ni ska investera i kan ha detta i åtanke.
/Henrik

Köpa Ratos?

När man läser en artikel som denna så undrar man om man gjort rätt val. Mina två investmentbolag ligger i topp tre, nedifrån. Investor har i mångt och mycket stått still och det är inte mycket som verkar hända i företaget, eller har jag helt missat nyheterna därifrån? Ratos däremot har haft det tufft och enligt vad ledningen har sagt så verkar det vara osäkra tider framöver så de kan mycket väl gå ned lite till innan en ljusning kommer. Jag satt dock och läste lite synpunkter på artikeln och en av dom löd något i stil med att det var nu dags att sälja Hakon för att köpa Ratos. Det ligger kanske något i det, det är ett bra företag som har det svårt för tillfället men kommer komma tillbaka, så varför inte köpa? Jag får ta en djupare titt och se om jag är villig att följa mina egna funderingar, någon som har en tanke kring det?

/Henrik

Att vara anställd av ett bemanningsföretag

När jag inte studerar finansierar jag mitt studerande genom att ta lite extrajobb här och där. Nu under sommaren har jag tjänat ihop mitt levebröd genom att arbeta i olika receptioner, ett ganska tacksamt sommarjobb eftersom man kan få hoppa in lite varstans och därmed finns det väldigt mycket jobb att tillgå. Ett tillfälle stod jag som värdinna i en ”studio”, ett område som företaget använde för att imponera på sina gäster. Studion var fylld av utställningsföremål som visade gästerna företagets bidrag till dagens teknologiska framgång. En guide visade runt studenter och ett kamerateam fotade företagets produkter i de utstuderade miljöer som hade byggts upp. I receptionen hände det inte så mycket, att sitta i receptioner på sommaren innebär i princip att ha jour, någon måste sitta ifall något skulle behöva ordnas men för det mesta fördriver man tiden genom att surfa eller läsa samtidigt som man försöker se upptagen ut.

När en ung kvinna kommer till mig och berättar att de inte hittar lampknappen blir min spontana reaktion att följa med henne och leta efter den (fyra ögon ser ju bättre än två). En av de receptionister jag jobbar med har inte samma spontana reaktion, hon ringer till ”elkillen”. Jag följer med den unga kvinnan och hittar snabbt ljusknappen varefter problemet är löst. En stund senare pratar ordinarie receptionist med mig om att jag inte har befogenhet att ”sköta elen” och att jag inte borde ha gått med och hjälpt till själv, utan skulle ha ringt ”elkillen”.

Jag säger givetvis att det inte ska upprepas men är otroligt frustrerad inombords. Vad är jag frustrerad över tror ni? Jo, att jag inte tillåts tänka själv, att jag inte förväntas klara av att ta någorlunda förnuftiga beslut när det gäller så enkla uppgifter som att hitta en lampknapp. Jag skyller inte på receptionisten som sa åt mig, hon har egentligen fått samma instruktioner och utbildning som jag: Tänk inte själv, om du gör det kommer vi att få reda på det och då kommer de du är anställda av som är anställda för att anställa företaget (ja, det går så många led) att föra vidare informationen om att du tog ett eget beslut och de i sin tur kommer göra som de blivit tillsagda och allvarligt förmana dig och föra in en prick i ditt register som de kommer att spara för framtida uppdrag (och försvarar eller förklarar du ditt beslut kommer de även att föra in att du inte är ansvarstagande eller liknande)!

Jag kan ju erkänna att detta inte är enda gången jag gått emot denna policy, jag tycker om självständiga beslut, de får mig att känna mig mänsklig. Det innebär att den här sortens jobb inte passar mig, jobb där jag måste representera tre olika företag och därmed står på kanten till att starta en uppsjö av problem så fort något inte går som instruerat. Är den här sortens jobb en konsekvens av bemanningsföretagsklimatet som blivit allt större i Sverige? Eller är det en konsekvens av den extrema specialisering som vår moderna välfärd bygger på (som gör att ingen har särskilt bred kompetens). Förmodligen finns flera svar men just nu känner jag att min hjärna håller på att tyna bort lite så jag måste läsa en bok eller nåt.

Vid pennan//Rebecka

En epidemi utan gränser

En facebookvän delade med sig av följande videoklipp där en man ställer frågan på demokraternas konvent om man ska förbjuda företag att ta ut vinster. Personen som ställer frågorna och ”lurar” dessa demokrater att säga dessa, för mig, konstiga uttalanden är Peter Schiff och är en radio talare. Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta.

När man tittar på detta borde man hålla i åtanke att USA är, enligt dem själva, det mest fria och liberala landet i världen som ogillar socialism och förespråkar kapitalism. Jag skulle bra gärna vilja diskutera detta med dessa människor hur de egentligen tänkte då allt de har idag bygger på fritt företagande i detta ”möjligheternas land” där alla ska kunna förverkliga sin dröm. 

Men det var egentligen inte det jag satt och filosoferade om när jag bestämde mig för att skriva detta. Tanken gick att folk som inte förstår djupet av det dom uttalar sig om låter sig intervjuas och luras till ett tyckande där alla kan se vilka tokigheter de säger och då gick det snabbt till slutsatsen: Dumhet verkar vara en epidemi som inte vet några gränser. Eller som Einstein sa: Only two things are infinite, the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former.

Jag skulle kunna fortsätta några rader till men låter det vara bra här och vill förtydliga att detta inte var ett politiskt inlägg på något sätt. Jag ger inte mitt stöd till något parti utan är helt övertygad om att man skulle kunna göra en liknande sak bland andra partier och hitta liknade konstiga uttalanden. En öppen fråga innan jag sätter punkt, vad skulle hända i USA och hur skulle landet se ut om några år om detta infördes?
/Henrik

Mäklarbluff

En mäklare ringde mig för en vecka sedan och ville komma över för att göra en gratisvärdering av min lägenhet (och försöka sälja in sig själv såklart). Jag tänkte att det kunde vara kul att se vad han trodde att lägenheten låg på då vi tidigare bara gått efter det som vi sett från Hemnet.

Iaf så kom han, snackade en massa säljsnack och började prata om värdlsekonomin mm vilket fick mig att inse att han bara var tomma ord så han kommer inte få sälja lägenheten åt oss. Han gav dock några bra råd och en värdering av lägenheten.

Summan han sa var lite under det vi hade trott så det var lite tråkigt men vi kommer ändå göra en bra vinst på den så det går ingen större nöd på oss. Lägenheterna häromkring går på runt en halv mille så jag frågade hur mycket av det han ville ha i provision och svaret blev väl spiken i kistan för honom.

Han började i samma veva försvara varför han var värd den provisionen och att han minsann kunde sälja lägenheten för mer än konkurrenterna. Dock vet jag inte om han fick godkänt i matte för när han började prata siffror några meningar senare så var värdeökningen han skulle kunna skaffa åt oss minimal med tanke på hans höga arvode.

Iaf så lär vi inte anlita honom men ni kanske är sugna på lite siffror. Han sa att i denna marknad så kunde vi få 475 000 för lägenheten, 25 000 mindre än vi satt upp som värdet på lägenheten, jag får tänka på hur jag ska göra med värderingen i månadsrapporterna. Han skulle ha 40 000 för besväret och om man jämför med de billigaste mäklarna på marknaden, Hemverket, så känns det som ett rån.

Och att han skulle ha en massa kontakter hit och dit som skulle vara villiga att betala oss mer för lägenheten bara för att vi anlitar honom och inte Hemverket tror jag inte en sekund på, idag kollar väl alla på hemnet ändå.

Är det någon av er läsare som har någon erfarenhet av mäklare och kan komma med tips, idéer, tyckande så får ni gärna höra av er.
/Henrik

Månadsrapport Augusti

Det har inte hänt så otroligt mycket denna månad. Jag har mest jobbat på jobbet och med firman som nu är i startgroparna för att börja tjäna pengar, vilket är kul. För er som behöver hjälp med att förstå alla grafer och små kryptiska rader av text så finns det en lathund här.

På aktiesidan gjorde jag inga ändringar i portföljen men däremot gick aktierna ned några tusen vilket gjorde att resultatet inte blev lika bra som jag först hade hoppats på. Däremot så är sparkontot välfyllt så det kan nog bli någon investering under september, någon som har förslag? 

Jag lyckades med liten marginal att komma över mitt ursprungliga mål att gå plus 7500 kr men i och med att jag ligger efter från föregående månader så hade jag behövt minst 8000 för att hålla mig i fas med den långsiktiga utvecklingen. (se snitt som krävs återstoden och snitt/ månad = 7500) 

Tittar vi på grafen så fortsätter den röda linjen som är utfallet att närma sig den lila och blå linjen medan den sackar efter mot den gröna. Hade vi inte haft lån och aktier hade vi dock legat precis ovanför den linjen, ett intressant sidospår som jag kan komma att gå in mer på i ett senare blogginlägg. För september så har jag inga stora förhoppningar, vi ska åka iväg på en liten minisemester till London nu efter vårt slit under sommaren. De utgifter vi kommer ha där kommer garanterat ta ut sin rätt på resultatet. Så länge jag går plus nästa månad så är jag nöjd.

/Henrik