torsdag 8 november 2012

Ny del av livet började idag


Jag var förvånande på min första jobbintervju idag, det hela gick väldigt snabbt.

Jag var in på mitt extrajobb igår efter någon veckas intensivt pluggande och såg att det på intranätet utannonserats en tjänst som såg ut som något jag skulle vilja jobba med. Det tråkiga i kråksången var att ansökningsdatumet hade gått ut så lite besviken blev jag. Dock pratade jag med min chef och hon ringde till de ansvariga som sa att jag skulle få skicka in mitt CV.

När jag kom hem igår skickade jag in ansökan och förvånad blev jag när jag idag kom in på jobbet och en intervjutid hade bokats precis då. Jag blev lite tagen på sängen då jag trodde det skulle ta dem åtminstone en dag att titta igen sakerna och bestämma om jag skulle få komma på intervju. Så snabbt in på en intervju blev det första dagsverket. Väl inne var jag uppe i varv och tänkte att nu kommer svåra frågor så hjärnan var på högvarv för att komma på vad jag skulle svara.

Det blev dock lite antiklimax, mannen som intervjuade mig var otroligt avslappnad och det blev helt enkelt en trevlig pratstund om mig, min framtid, tjänsten och allmänt killsnack.
Jag kom ut från intervjun som ett stort frågetecken, vart var alla tuffa frågor?, alla kraktärsbestämda problem?, alla casefrågor jag övat mig att svara på? Inget, nada, ziip.

Då frågar jag mig, såg han direkt att jag inte var rätt person för tjänsten, har jag missförstått antagningsprocessen eller går han bara på magkänsla? Frågorna känns fortfarande obesvarade men vi får se hur det går. Det var tydligen många som hade ansökt om tjänsten så sannolikheten att jag får den är kanske liten men kul att ha påbörjat jobbletandet på allvar.

Har ni några idéer eller erfarenheter som kan belysa situationen?

2 kommentarer:

  1. Hej!

    Intressant blogg, har inte hittat hit tidigare.

    Jag har haft två "riktiga" jobb och efter intervjuerna på båda så har magkänslan varit bra direkt efteråt men sedan börjar man grubbla. "Varför sade jag si och varför sade jag så". Och så vidare och så ältas detaljerna. Det viktiga tror jag är helheten och magkänslan efteråt.

    Om det är så att det inte kändes som att ni pratade om någonting "på allvar" så lär det dyka upp på nästa intervju. Det är sällan bara en intervju, utan allt som oftast åtminstone två-tre intervjuer. Och om känslan efteråt var bra så lär det bli en till intervju. Lycka till! :-)

    SvaraRadera
  2. Tack, ja det kändes ju ändå som att jag passade för jobbet och att han tyckte om min personlighet, men sånt där är så svårt att avgöra. Jag hoppas på en intervju till så att jag får lite mer möjlighet att visa vad jag kan

    SvaraRadera