Kampen mot "det"

Du har säkert hört talas om en studie vars resultat visat att barn som kan vänta längre på belöningen lyckas bättre i livet. Om inte så gör jag en kort sammanfattning här:

Några forskare stängde in enskilt barn i ett rum, ensam med en marshmallow. Barnet fick löftet om två marshmallows om denne kunde hålla sig från att äta den första under de 10 minuter denna spenderade ensam i rummet. De barn som lyckades hålla sig från att äta godisbiten kunde man konstatera hade en större statistisk chans att få t.ex. bättre jobb vid efterföljande studier.

Det här var bara en kort summering, kan vara enstaka fel men det är principen jag vill peka på: Om man har disciplin/tålamod/framförhållning har man oddsen på sin sida när det gäller att "lyckas" (som jag förstod det ekonomiskt, vilket givetvis kan hänga ihop med andra aspekter i livet).

Jag har ett erkännande att göra: Jag hade med största sannolikhet ätit det första godiset som barn. Jag har tidigare berättat att jag inte sett mig själv som en särskilt ekonomisk person, en "slösa" inte en "spara". Jag ser mig själv som en otålig person med dålig kroppslig disciplin.

Henrik å andra sidan hade med all säkerhet valt att vänta. Han började investera i aktier när han var c:a 12 år och hans ide om att unna sig något är ungefär att lägga undan lite extra pengar i en fond eller liknande. Långsiktigt sparande är hans ledord, och hans dröm om ekonomiskt oberoende motiverar honom i de tråkigaste arbeten.

Jag skulle vilja applicera en av Freuds psykologiska teorier på oss här, den om att vårt tänkande utgår från tre perspektiv, tre delar av hjärnan: överjaget, jaget och detet. Överjaget innefattar t.ex. samvetet och ett mer långsiktigt konsekvenstänk. Detet innebär det mer "primitiva" nutänket. Jaget medlar mellan dessa två som jag uppfattat det.

Nu vill jag bara påpeka att mitt "det" inte styr varje aspekt av mitt liv, men ganska mycket när det gäller det ekonomiska. När jag är hungrig har jag svårt att vänta tills jag kommer hem med att äta. När jag vill ha något som ger omedelbar njutning har jag svårt att prioritera långsiktiga ekonomiska mål. Här är Henrik tvärtom. Hans överjag styr ekonomin, hans långsiktiga belöningstänk. Här har jag något att jobba med. Inom andra områden är det inga problem, men när det gäller det ekonomiska finner jag det väldigt svårt att balansera dessa båda behov. Och det ekonomiska går igen i så många aspekter av livet så det är något jag hoppas kunna bemästra bättre framöver. Små steg så ska jag nog bli bättre, samtidigt som Henrik lär sig steg för steg att nuet faktiskt också är viktigt...i alla fall för mig...

Vid pennan//
Rebecka