Katt och råttaleken

Jag fick uppleva en ganska rolig sak på vägen till skolan för ett tag sedan. Sista biten åker jag med buss som jag kliver på vid Odenplan. Bussen är en liten bit från tunnelbanenedgången så ibland får man springa till bussen för att hinna med. Denna morgon så ser jag en ensam kille springandes till bussen jag satt på men busschaffören bestämde sig för att stänga dörrarna och åka iväg trots att han såg denna student springandes mot honom med händerna viftande som tecken på att han ville med. Busschauffören var dock envis, för tiden för avfärd skulle hållas, och började åka iväg. Studenten var dock inte sämre än att han springer efter bussen och jag får tillfället att följa denna sprintare. Studenten måste ha varit sen till någon viktig föreläsning eller kanske rent av en tentamen för även om det går många bussar från Odenplan så skulle denna student bestämt med bussen som nu började få upp farten. Som tur var för denna student så var det mycket trafik denna morgon så studenten höll jämna steg med bussen men lyckades inte komma till nästa busshållplats i tid så jakten fortsatte. Jag började bli mer och mer intresserad av viljestyrkan och envisheten hos denna energifulle student och började smått heja på honom. Vid nästa hållplats skulle dock studenten behöva ta sig över den högtrafikerade Sveavägen och trots rödljusen så lyckades han inte ta sig över i tid utan fortsatte springa till nästa hållplats. Fler och fler på bussen började lägga märke till det springande energiknippet och snart var vi en grupp på 5-6 personer som hejade på honom. Vid rödljusen kom han ifatt oss och sprang förbi, fast på fel sida vägen och enda chansen han hade att komma över och hinna på bussen i tid var om någon redan tryckt på knappen för att få gå över i samma stund som han själv kom fram till övergångsstället  Det här pågick ett tag och ibland låg vi före och ibland han men inte förrän vi kom fram till Sveaplan lyckades han ta sig över gatan och in på bussen i tid. Jag vet inte om ni känner till geografin i Stockholm men här kommer en karta så att ni ser hur långt vi fick följa denna katt- och råttalek.

Utpumpad och flåsande fick han äntligen sätta sig ned och såg hur alla dessa människor satt och stirrade på honom leendes. Jag visste då att han tänkte: ”varför kunde ni inte hjälpt till och stannat bussen åt mig?” Vi hade ju kunnat sagt till busschauffören att vänta in honom men svensk som man är så håller man sig på sin kant och vi fick ju alla något att berätta för nära och kära. Den stackars studenten fick gå svettig och äcklig hela dagen men lyckades ta sig till sin viktiga lektion i tid. Han skulle nämligen hålla i en presentation som han inte kunde missa för då skulle han få gå om kursen, ja så viktigt var det att han han med bussen. Det vet jag, för studenten var jag.

/Henrik