Jag tror de flesta har hört talas om bråket som blåssat upp om Senkaku/Diaoyu öarna mellan Kina, Taiwan och Japan. I och med det blev jag glad att en vän till mig som nyligen kom hem från Hongkong där han pluggat och jobbet ett tag hade bjudit över en kinesiska för att hälsa på. Jag fick chansen att prata lite med henne, men om öarna visste hon inte så mycket mer än det som står i medierna men om konflikten mellan Kina och Hong Kong var hon insatt och det var intressant.
Hongkong var som ni kanske visste i brittisk besittning fram till 1997 och lämnades sedan över till Kina. Hongkong blev under den tiden ett ekonomiskt frihandelscentrum och är därför idag mycket annorlunda gentemot Kina i stort. Officielt så är Hongkong en administrativ region i Kina och får hålla egna val och behålla sitt system. Det jag dock fick reda på från Sara (som är hennes västerländska namn) är att Kina undan för undan, lite här och lite där försöker implementera Hongkong till fastlandslagarna och drar bort deras rättigheter undan för undan.
Hon gav ett exempel på en lag som de lyckades stoppa, en lag där det fanns en paragraf om yttrandefrihet som listigt men subtilt sa att man inte skulle få yttra sig dåligt om Kina eller dess ledare. Ett annat exempel var att under valtider så tog den kinesiska regimen och ”undervisade” pensionärer på ålderdomshem om hur de skulle rösta och körde över dom till vallokalerna och lät dom rösta på regimens kandidat. De har även börjar ge allt mer visum till fastlandskineser för att komma över och bo i Hongkong för att stärka sitt politiska grepp och sakta men säkert göra Hongkong till en fullt intigrerad del av Kina.
Själv visste hon inte om hon ville stanna i Hongkong för att kämpa en ändlös kamp mot regimen eller om hon tänkte söka sig bort för att i lugn och ro leva sitt liv som hon ville. Tanken jag fick är ju att det är precis det regimen vill, bort med de som blivit västerländska i sitt tänk och in med de lojala. Man såg att hon stod i valet och kvalet, tanken att lämna sitt land med alla man känner och bara ge sig av sådär är inte ett enkelt val. Samtidigt kan man inte klandra henne för att bara vilja leva sitt liv i fred. Det var något hon sa om och om igen. ”Vi har inget emot att vara en del av Kina, bara dom kunde låta oss leva vårt liv i fred”.
Det har ryktats om att Kina blir mer västerländsk undan för undan men när man hör detta så känns det som om dom fortfarande jobbar åt andra hållet. Man kan ju undra hur det kommer vara för alla de företag som är etablerade där och jobbar efter tanken att Hongkong kommer förbli markandsekonomiskt och ett handelscentrum. Jag ville dela med mig av detta för att ni i era beslut om vilka företag ni ska investera i kan ha detta i åtanke.
/Henrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar