Att vara anställd av ett bemanningsföretag

När jag inte studerar finansierar jag mitt studerande genom att ta lite extrajobb här och där. Nu under sommaren har jag tjänat ihop mitt levebröd genom att arbeta i olika receptioner, ett ganska tacksamt sommarjobb eftersom man kan få hoppa in lite varstans och därmed finns det väldigt mycket jobb att tillgå. Ett tillfälle stod jag som värdinna i en ”studio”, ett område som företaget använde för att imponera på sina gäster. Studion var fylld av utställningsföremål som visade gästerna företagets bidrag till dagens teknologiska framgång. En guide visade runt studenter och ett kamerateam fotade företagets produkter i de utstuderade miljöer som hade byggts upp. I receptionen hände det inte så mycket, att sitta i receptioner på sommaren innebär i princip att ha jour, någon måste sitta ifall något skulle behöva ordnas men för det mesta fördriver man tiden genom att surfa eller läsa samtidigt som man försöker se upptagen ut.

När en ung kvinna kommer till mig och berättar att de inte hittar lampknappen blir min spontana reaktion att följa med henne och leta efter den (fyra ögon ser ju bättre än två). En av de receptionister jag jobbar med har inte samma spontana reaktion, hon ringer till ”elkillen”. Jag följer med den unga kvinnan och hittar snabbt ljusknappen varefter problemet är löst. En stund senare pratar ordinarie receptionist med mig om att jag inte har befogenhet att ”sköta elen” och att jag inte borde ha gått med och hjälpt till själv, utan skulle ha ringt ”elkillen”.

Jag säger givetvis att det inte ska upprepas men är otroligt frustrerad inombords. Vad är jag frustrerad över tror ni? Jo, att jag inte tillåts tänka själv, att jag inte förväntas klara av att ta någorlunda förnuftiga beslut när det gäller så enkla uppgifter som att hitta en lampknapp. Jag skyller inte på receptionisten som sa åt mig, hon har egentligen fått samma instruktioner och utbildning som jag: Tänk inte själv, om du gör det kommer vi att få reda på det och då kommer de du är anställda av som är anställda för att anställa företaget (ja, det går så många led) att föra vidare informationen om att du tog ett eget beslut och de i sin tur kommer göra som de blivit tillsagda och allvarligt förmana dig och föra in en prick i ditt register som de kommer att spara för framtida uppdrag (och försvarar eller förklarar du ditt beslut kommer de även att föra in att du inte är ansvarstagande eller liknande)!

Jag kan ju erkänna att detta inte är enda gången jag gått emot denna policy, jag tycker om självständiga beslut, de får mig att känna mig mänsklig. Det innebär att den här sortens jobb inte passar mig, jobb där jag måste representera tre olika företag och därmed står på kanten till att starta en uppsjö av problem så fort något inte går som instruerat. Är den här sortens jobb en konsekvens av bemanningsföretagsklimatet som blivit allt större i Sverige? Eller är det en konsekvens av den extrema specialisering som vår moderna välfärd bygger på (som gör att ingen har särskilt bred kompetens). Förmodligen finns flera svar men just nu känner jag att min hjärna håller på att tyna bort lite så jag måste läsa en bok eller nåt.

Vid pennan//Rebecka