Vad man gör med 8 miljoner

Jag har blivit lite av en ekonomisk guru på jobbet. Jag får ständigt frågor om investeringar och min syn på den senaste ekonomihändelsen. Det är rätt roligt att få ha den statusen och hjälpa andra med sina bekymmer, kanske skulle ha blivit en samhällskunskapslärare istället. Bortom den bekräftelse man får och alla intressanta diskussioner man får hjälpa lösa så kommer man ibland till en kinesisk mur som tycks oövervinnerlig. Frågor som "Hur löser vi världens ekonomiproblem" och "Hur får vi arbetslösheten att sjunka" är alldeles för komplicerade frågor för att jag ens kan börja ge ett bra svar. De börjar förstå att även om man är intresserad av ekonomi så har man inte svar på allt även om man kanske har ett delsvar.

Det är ändå inte dessa frågor eller diskussioner som är det som är baksidan av min position, det är ... jag vet vad jag ska kalla det, jag förklarar vad som hänt så kanske ni kan sätta ett ord på det.

Vi kom in på oskyldigt dömda människor en dag nu i veckan där personen ifråga hade fått typ 8 miljoner kr för att fått suttit inne i 8 år oskyldigt dömd. Inte så kul i allas ögon då dessa år är omöjligt att få tillbaka även hur mycket han blir kompenserad. Jag försökte dock se det positiva i situationen och sa att han åtminstone aldrig skulle behöva jobba en dag till i sitt liv om det var det han ville göra utan kunde gott leva på räntan från pengarna han fick. Jag behövde inte ens göra en beräkning på att 8 000 000 ger med bara 5% avkastning en månadsinkomst på 33 333.

Här fick jag dock direkt mothugg från en av mina mindre ekonomiskt vetande arbetskamrater som hävdade att det inte gick. Jag frågade såklart hur hon hade kommit fram till denna slutsats. Hennes svar var att han såklart behövde någonstans att bo och sedan skulle hans levnadsstandard såklart öka då man inte ville äta nudlar hela livet. Jag blev rätt så paff över hur enkelriktad hennes resonemang var. Hon kunde alltså inte tänka sig att den här personen kanske inte skulle bo i Stockholm och jag började förklara detta i hopp om att hon skulle se sitt enkla fel. Jag blev än mer häpen när personen börja snacka skit om småstäder som om det vare den yttersta domen att hamna på ett sånt lantställe. Det här är alltså en tjej som aldrig bott utanför Stockholm och som många stockholmare ser hon ner på andra städer.Det är mycket svårt att få bort denna uppfattning med några meningar och snarare en diskussion i sig så jag lämnade detta och gick in i hennes värld. Hon skulle alltså ha en bostadsrätt eller helst ett hus i Stockholm.

Jag visade på att det gick att komma undan rätt så billigt även i Stockholm men nu började hon dissa ytterområdena i Stockholm. Det skulle minsann vara så nära centrum som möjligt. Jag fick snart ge upp det spåret också och inrikta mig på att köpa en bostadsrätt för minst 2 500 000. Kvar har vi nu 5 500 000 kr så månadsinkomsten blir då 22916. Det kan man fortfarande leva på men då kom nästa grej, det skulle ju såklart vara en sommarstuga vid vattnet och en ny bil samt en motorbåt.

Jag visste helt ärligt inte vad jag skulle säga. Hon hävdade helt seriöst att dessa var måsten om man hade chansen att köpa det och därför var det omöjligt i hennes värld att kunna leva på 33 333 kr i månaden, en siffra som skulle stiga i och med utdelningsökningar. Den här mannen kunde alltså inte i hennes värld leva på dessa 8 000 000 utan skulle behöva skaffa ett jobb inom en snar framtid. Jag höll på fram och tillbaka i säkert en halvtimme med många fler bra argument än vad jag skrivit här men till sist fick jag bara ge upp och konstatera att denna människa aldrig skulle bli rik för hon skulle konsumera upp allt på en gång och alltid skulle hon förbli en löneslav.

Det blir så deprimerande att prata med dessa människor då man ändå försöker att lära dom någonting om hur de kan blir mer fri  i sina liv, men det är för döva öron. Det står någonstans i bibeln att man inte ska kasta pärlor för svinen och jag förstår mer och mer det uttrycket men man vill väl ändå hjälpa även dessa?
/Henrik