Skatteåterbäringsabsurditet

Nu har skatteåterbäringsuppgifterna börjat rulla in för alla de som kan kolla med e-legitimation. På jobbet blev det ett väldans sorl när folk började titta. En av de första som tittade fick tillbaka 15 000 och var jätte glad och trissade nog upp de andra som också ville ha guld och gröna skogar. 

En av mina arbetskamrater blev dock nedstämd när det stod att hon skulle betala tillbaka 3 000 och pratade om det konstant. Hon pratade om hur hon hade räknat med att få tillbaka 10 papp för att klara av sommarens äventyr och vi började tycka lite synd om henne. Tillslut så bestämde hon sig för att köpa en ny klocka (för rätt så mycket pengar) som tröst för att hon inte fått tillbaka något på skatten.  Då satt min ekonomiska hjärna igång och försökte förstå hennes resonemang, blev överbelastad och fick stängas av.

Hon skulle alltså inte klara av sommaren då pengarna inte skulle räcka till och går då och konsumerar de pengar hon har, vart är logiken i det? Det var inte så att hon inte skulle göra de saker hon planerat utan det skulle fortfarande sparas ihop till, på något sätt.  Jag frågade henne om hon hade köpt klockan om hon hade fått tillbaka på skatten och svaret blev då nej. Nu smälte hela den logiska delen på hjärnan för mig och jag var tvungen att gå tillbaka till min plats och skakande på huvudet förstår jag varför världen är i ett sånt läge som vi är i. 

Det ekonomiska absurditeten har inga gränser.

/Henrik