Denna månad har varit en ny upplevelse för mig och det har varit svårt att förhålla mig till min situation. Som ni kanske har läst så ska jag få en ny tjänst på en annan avdelning på samma bank som jag nu jobbar. Jag har dock haft 1 månads uppsägningstid så under denna månad har jag varit i något slags mellanting. Jag har jobbat på min gammla avdelning men inte riktigt varit en del av avdelningen medans jag inte jobbat på mitt nya jobb men börjat komma in i gemenskapen där. Jag får möten inbokade och planer görs för min nya anställning medan jag inte blir inbjuden att gå på mötena på min gamla anställning. Så jag är i lite av ett konstigt mellanläge där jag har ena foten i en avdelning och en fot i andra. I allt detta så förväntas det att jag ska prestera lika bra som vanligt även då man mentalt redan börjat avsluta kontakter med kunder och gett över uppdrag till mina medarbetare. Motivationen har varit mycket svag och det är svårt att tvinga mig själv att jobba lika hårt som jag borde.
Är jag ensam om att känna såhär eller är det vanligt? Cheferna kanske förväntar sig att det ska vara såhär och inte bryr sig, sålänge jag håller det flytande? Är det någon som varit i liknande situation som vill berätta hur det var för dom?
Imorgon är min sista dag så på måndag är det nya tag och jag hoppas det kommer bli riktigt roligt.
/Henrik
Jag tror det är ganska normalt att känna som du gör och de flesta chefer måste ju förstå att man inte är jobbar lika hårt då det inte finns något som faktiskt motiverar en (löneförhöjning, befordran)
SvaraRaderaJag tog mig ändå i kragen och gjorde ett bra jobb den sista tiden på avdelningen men jag fick bara kämpa lite extra för att hålla mig motiverad. Nu har första dagen på nya jobbet tagit slut och det är mycket som är nytt men det känns riktigt bra.
SvaraRadera